Huset i Åsarna har genomgått en hel del ansiktslyftningar. Kortet överst är från tidigt 1900-tal och då var varken landsväg eller omgivning något att skryta med. Men där fanns ju järnvägsstation och så fanns där skogsindustri som var beroende av järnvägen. Och järnvägen kom tidigt:
I och med att Östersund fastställts som utgångspunkt för Inlandsbanan norrut, blev det en given sak att fortsättningen söderut skulle utgå från Brunflo station på tvärbanan.
Till Åsarna var linjens sträckning klar, men fortsättningen till Sveg var föremål för flera förslag. Sträckningen var där beroende av om en bibana skulle byggas till Hede eller inte. Civilministern föreslog 1912 års riksdag båda banorna. Byggandet av bibanan skulle dock uppskjutas tills vidare. Riksdagen godkände förslaget och lade därvid nationella och kulturella synpunkter mer än ekonomiska på Hedebanan.
Arbetena började våren 1913 vid Brunflo. Den definitiva sträckningen söder om Åsarna blev inte fastställd förrän 1917. Först hösten 1918 började man arbeta även vid Sveg och fortsatte norrut. Rälsläggarna möttes sommaren 1921 omkring 2,5 km norr om Ytterhogdals station.
På ett rullstensblock inristades följande inskription: "Här möttes den 21 juli 1921 norr- och söderifrån kommande skenläggning å järnvägsbyggnaden Brunfio-Sveg och sammanknöts därmed genomgående statsbanelinjen Östersund-Kristinehamn."
De olika delarna av banan öppnades för trafik vid följande tidpunkter:
Brunflo-Hackås 15 dec. 1916; Hackås-Svenstavik 15 dec. 1917;
Svenstavik-Åsarna 1 juli 1918: Åsarna-Sveg 21 september 1922.
Bibanan Sveg-Hede påbörjades 1917 och öppnades för allmän trafik den 9 november 1924.
.
Hur det ser ut idag med tågtrafiken på denna sträckning- ja det vet väl alla intresserade. För en tågälskare som jag, är det sorgligt att alla de "små" banorna läggs ner.
.
Jag bodde i Åsarna i min ungdom 1960-61 - och då såg hotellet inte ut som på någon av bilderna. Jag har mest minnen av skidåkningen Pekka och Jan-Olov, (båda var mina skolkamrater) Rosas Bar (där jag jobbade), Biografen, Lisas Café, Åsarnespelen, Skansmofolket, Kjettil, GunOle, Sten B som odlade skidtalanger, Lars-Göran som ibland köpte godis för en tvåkrona på baren; han som i mitten av 60-talet skulle bli Åsarnas första världsmästare. Alfred Rönnqvist* som spelade fiol, så alla de goda vännerna Berit, Rolf, Leif, Ulf, Karl-Gunnar, Randi som var dotter till riksspelemannen* och alla sommardanser vi åkte till: Gällnäskrogen, Fröjdholmen, Galhammarudden, Kvarnsjö, Rätan, Röjan...
Jag undrar om man dansar idag? Eller är det enbart "datordans" ungdomarna kan.